Ju mer jag surfar runt och läser på olika byggsidor, desto mer börjar jag bli orolig över huruvida jag kommer att ro iland detta eller inte. Perspektivet har förändrats. För några månader sedan, innan jag hade sjösatt projektet, när jag besökte kajaksidor likt en sjöman som seglar från hamn till hamn, vattnades det i munnen då byggandet verkade relativt lätt och jag var till och med nära att ropa hej innan jag hade hoppat över ån. Men idag är det något annorlunda. Sidor som tidigare har gett mig vatten på min kvarn får mig idag snarare att känna som att jag är dömd till vatten och bröd. Mycket pengar har investerats och då klockan och lokalhyran tickar är det viktigt att mala medan vattnet löper.

På samma gång som det är en kapplöpning mot tiden gäller det att vara varsam när man bygger. I de lugnaste vatten går de fulaste fiskarna och jag har fått uppfattningen att det finns oändligt många misstag man kan göra. Många bäckar små gör en stor å och ibland känns det som att jag försöker stoppa ett vattenfall med en kaffekopp.

Visserligen kan man tycka att jag går över ån för att hämta vatten, då lika gärna kunde ha köpt en fullt sjöduglig kajak för inte mycket större peng än den jag lägger ut på bygget. Men det gäller att inte deppa ihop. Trots att jag då och då kan tror att alla små brunnar snart är östa måste jag undvika just den droppen som får bägaren att rinna över. Alla moln ger inte regn och de gånger de gör det måste man tänka på att efter regn följer solsken. Förvisso kan man inte plocka upp utspillt vatten men å andra sidan släcker även orent vatten eld så lite bräckt vatten kanske inte är hela världen? Vem vet, om några månader kanske det här med snickeri är något jag kan som ett rinnande vatten och jag känner mig som fisken i vattnet bland ribbor och spantmallar!

Fortsätt hålla utkik på de sju haven, för i vår kanske det är mig ni ser nästa gång någon ropar skepp ohoj!

 

Kalle W

11 december 2008 23:23

Du får tänka på att livet inte bara är guld och gröna skogar - det ska vara en dans på rosor också. Rom byggdes inte på en dag och samma är det med kajaker, isjakter och akademiska examina. Först en kopp kaffe..
Håll ut ! /P

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag misstänker att jag har utvecklat allergi mot ohärdad epoxi då jag har fått rätt rejäla utslag på armarna. Jag har väl inte varit försiktig nog med skyddsutrustningen när jag har jobbat med epoxin och nu får jag plikta för det.   Vet inte riktigt ...

Idag sågade jag ut ett hål i däcket för sittbrunnen. Utöver det har jag lagt på ett till lager epoxi på skrovets utsida för det blev inte så bra förra gången. Imorgon ska jag mecka med skotten och förhoppningsvis börja sätta fast pedalerna till rodre...

Idag har jag börjat göra däckbeslag. Det är med hjälp av dem som man ska kunna dra linor över hela däcket. Jag har använt en metod som Björn Thomasson rekommenderar. Den går ut på att man gjuter in små "öglor" i glasfiber och epoxi med hjälp av gummi...

Idag fick jag inte mycket gjort alls. Däremot provade vi att sätta ihop min kajak och lyfta ut den. Mest för att se för att den skulle gå att få ut innan jag bygger färdigt den. Ingången till lokalen är rätt snäv. Vore jobbigt att ha byggt färdigt ka...

Nu är snart skrovet färdigplastat. Jag skulle ha gjort det igår men det gick inte. Jag höll på att förbereda för fullt när en gubbe från Rygginstitutet (företaget vars källare vi lånar) kom ner och sa att jag var tvungen att sluta. Han sa att de skul...